Ormar och ödlor i Sverige: alla kräldjur och hur du känner igen dem

Den här sidan hjälper dig att avgöra vad du har sett, med ett frågeverktyg och en bild som visar skillnaden på huggormens och snokens huvud. Varje art beskrivs med storlek, utbredning och levnadssätt enligt Artfakta. Du får också veta vad du ska göra vid huggormsbett och vad lagen säger.

Sveriges kräldjur i en tabell

Längderna gäller hela djuret från nos till svansspets, enligt Artfakta. Rödlistekategorin är den som gäller från Rödlista 2025.

Vilket kräldjur såg du?

Verktyget ställer en fråga i taget och bygger på kännetecknen i Artfakta. Ett djur som flyr snabbt syns ofta bara i en sekund. Svara på det du hann se och gå tillbaka om du blir osäker.

Håll ett par meters avstånd till alla ormar tills du vet vilken art det är. Ingen svensk orm jagar människor, men en huggorm som blir trampad på eller fångad kan bita.

Huggorm eller snok: så ser du skillnaden

Förväxlingen sker oftast när ormen är svart, för helsvarta individer finns hos både huggorm och snok. Då hjälper inte färgen och man får titta på huvudet. Huggormen har vertikal pupill och fem plåtar på hjässan mellan ögonen. Snoken har rund pupill och tre stora plåtar på samma ställe.

Ormar

Sverige har tre ormarter. Huggormen finns nästan i hela landet, snoken i den södra halvan och hasselsnoken främst längs kusterna i söder. Alla tre är växelvarma och tillbringar vintern i dvala på frostfria platser.

Huggorm Vipera berus

• upp till 65 cm, honan längst
• hela landet
• Rödlista 2025: LC

Sicksackbandet längs ryggen är svart hos hanarna och mörkbrunt hos honorna. Hanarnas grundfärg är grå, honornas brun eller rödbrun. Före ömsningen kan båda könen se gråbruna ut. Helsvarta huggormar förekommer och kan lokalt vara ganska vanliga. Då är pupillen och hjässplåtarna de säkra kännetecknen.

Huggormen finns i hela Sverige och till och med norr om polcirkeln. Den saknas bara i landets allra nordligaste del och på de högsta fjälltopparna. Den trivs på mossmarker, ljunghedar, i skogsbryn, vägrenar och åkerkanter, men undviker tät skog eftersom den behöver sol.

Av våra ormar kommer huggormen fram tidigast på våren. En mild vår kan den synas redan i februari. Den kan till och med röra sig på kvarliggande snöfläckar. Födan är mest smågnagare men också ödlor, grodor och fågelungar. Ungarna föds färdigutvecklade i augusti eller september i en tunn hinna som spricker vid födseln. En hona får ungar bara vartannat år.

Vanlig snok Natrix natrix

• 60-120 cm
• södra halvan av landet
• Rödlista 2025: LC

Snoken är Sveriges längsta orm och honan blir avsevärt större än hanen. Kroppen är svart eller grå, buken ljus och bakhuvudet har typiska gula, orange eller vita fläckar. Pupillen är rund och hjässan täckt av stora plåtar. Lokalt finns helsvarta snokar utan nackfläckar.

Den sammanhängande utbredningen omfattar Götaland, större delen av Svealand och södra Norrlandskusten. De nordligaste reproducerande bestånden finns i sydöstra Medelpad. Under 1900-talets första hälft var snoken betydligt vanligare i Norrland, med fynd ända upp vid Gällivare.

Snoken håller till vid sjöar, åar, dammar och fuktmarker där det finns grodor, paddor och fisk. Äggen läggs i slutet av juni eller i juli på varma, fuktiga platser där växtdelar förmultnar, som vassbäddar, gödselstackar och komposthögar. En kull har vanligen 11 till 25 ägg som kläcks i augusti eller september. En kompost i trädgården kan därför bli snokens äggläggningsplats.

En snok som känner sig trängd försvarar sig genom att resa framkroppen, väsa och göra utfall med stängd mun. Den kan spruta ut en illaluktande vätska från körtlar vid kloaköppningen och spela död.

Gotlandssnok Natrix natrix gotlandica

• högst 95 cm
• Gotland
• Rödlista 2025: NT

Gotlandssnoken blir mindre än fastlandets snokar. Hanarna är i genomsnitt 55 cm och honorna 67 cm. Omkring 40 procent av populationen är svarta, ofta med små vita eller bruna fläckar. Många av de övriga är storfläckiga. Den finns på Gotland, Stora och Lilla Karlsö och Gotska Sandön och ses numera mest längs kuster med block och branter.

Genetiska data tyder på att snokarna på Gotland snarare är en blandning av snokar från Sverige, Baltikum och Polen än en egen underart. Ur svenskt perspektiv är de ändå en unik population. SLU Artdatabanken skattar antalet reproduktiva djur till omkring 1 800 och bedömer gotlandssnoken som nära hotad.

Hasselsnok Coronella austriaca

• upp till 80 cm, oftast mindre
• främst kustnära i söder
• Rödlista 2025: VU

Hasselsnoken är en liten grå eller brunaktig snok med släta, glansiga fjäll. En mörkbrun linje går från näsöppningen genom ögat till nacken. Längs ryggen finns två rader mörka fläckar som kan flyta ihop till tvärband eller längsgående band. Huvudet är litet och knappt avsatt från kroppen, och pupillen är rund.

I Sverige finns arten från Österlen längs ostkusten till Uppland, på Öland och Gotland och längs västkusten från Bjärehalvön till Oslofjorden. Den förekommer också kring Vänern, lokalt runt Vättern, i Värmland, Närke och Mälardalen. Hasselsnoken vill ha sol och sten, som hällar med gles tallskog, ljunghedar, rösen och steniga hagmarker.

Födan är främst andra kräldjur, näbbmöss och smågnagare som den lindar sig runt ungefär som en boaorm. Den är inte giftig, men den slås ibland ihjäl av människor som tror att den är en huggorm.

Antalet reproduktiva djur skattas till 9 000. De siffrorna räcker egentligen till livskraftig, men delpopulationer i inlandet försvinner när landskapet växer igen. Eftersom minskningstakten saknas i siffror har kategorin justerats till sårbar och ligger kvar så under fem år.

Ödlor

De tre ödlorna är lätta att skilja åt. Skogsödlan är liten, brun och finns överallt. Sandödlan är större, har ögonfläckar och lever i soliga sandmarker. Kopparödlan saknar ben och tas ofta för en orm, men den blinkar och kan tappa svansen.

Skogsödla Zootoca vivipara

• upp till 18 cm
• hela landet
• Rödlista 2025: LC

Skogsödlan är brun till mörkbrun eller nästan svart, ofta med diffusa längsgående band och vita prickar på sidorna. Hanens mage är gul eller orange med svarta fläckar, honans blåaktig, beige eller gul. Arten finns i hela landet och lever i skogsmark, vägslänter och trädgårdar ända upp på kalfjället.

Arten föder levande ungar, vilket gör att den klarar sig långt norrut där sommaren är för kort för att ägg ska hinna utvecklas. Den går i dvala från oktober till mars och i nordligaste Sverige ända till slutet av maj.

Sandödla Lacerta agilis

• upp till 22 cm
• fläckvis i södra Sverige
• Rödlista 2025: VU

Sandödlan är gråbrun med svartbruna fläckar som har vit kärna, så kallade ögonfläckar. Ett brett mörkt band går längs ryggens mitt. Under parningstiden på våren och försommaren får hanarna gröna sidor. Då är arten omöjlig att missa.

Arten kom till Sverige under den postglaciala värmeperioden och överlevde de senare kallare perioderna bara på särskilt gynnsamma platser. Flest lokala populationer finns i delar av Skåne, Halland, Blekinge, Kalmar län och södra Östergötland. Längre norrut finns isolerade förekomster i Värmland och Dalarna, bland annat på stora sandfält.

Sydslänter i sand- och grustag är den vanligaste livsmiljön. Järnvägsvallar, skjutfält, kraftledningsgator och dyner fungerar också. Honan lägger äggen i solvarm sand. När ett sandtag planteras igen med träd eller växer igen av sig självt kan en hel lokal population försvinna. Antalet reproduktiva djur skattas till 11 200.

Kopparödla Anguis fragilis

• upp till 50 cm
• södra halvan av landet
• Rödlista 2025: LC

Kopparödlan är en benlös ödla i brunt, grått eller koppar. Honor och unga djur har en smal mörk rygglinje och mörkare sidor, medan hanarna är mer enfärgat gråbruna och ibland har blå prickar. Till skillnad från ormar har den rörliga ögonlock. Den kan också släppa svansen om den blir fångad.

Utbredningen sträcker sig över Götaland och Svealand och längs Norrlandskusten upp till Byske norr om Skellefteå. På Gotland har arten länge varit omtalad men verifierades först under 2000-talet. Den gömmer sig under stenar, stubbar och löv dagtid och är mest aktiv i skymningen. Det finns rapporter om kopparödlor som blivit över 50 år gamla.

Maskar och sniglar är huvudfödan, vilket gör kopparödlan till en välkommen gäst i trädgården. Ungarna föds i augusti eller september i en ägghinna som spricker vid födseln.

Kräldjurens år

Tiderna nedan gäller södra och mellersta Sverige. Längre norrut och på högre höjd kommer allt senare.

1. Februari-aprilHuggormen vaknar först av alla, en mild vår redan i februari men oftast i mars eller april. För snok och skogsödla varar vinterdvalan från oktober till mars.
2. Våren och försommarenSandödlehanarna får gröna sidor under parningstiden. Kopparödlorna parar sig i maj.
3. Slutet av juni-juliSnoken lägger sina ägg i komposter, gödselstackar och vassbäddar där värmen från förmultningen hjälper äggen att utvecklas.
4. Augusti-septemberHuggormens och kopparödlans ungar föds och snokens ägg kläcks. Det är då du ser flest små ormar och ödlor.
5. September-oktoberKopparödlan gräver ned sig till frostfritt djup. Snok och skogsödla går i dvala i oktober och vilar till mars.

Huggormsbett: så gör du

1177 Vårdguiden är tydlig: ring 112 genast om du misstänker att du har blivit biten av en huggorm. Det kan ge en allvarlig reaktion, även om de flesta bett bara ger lokala symtom och en del bett innehåller lite eller inget gift. Barn, äldre och gravida är extra känsliga.

1. Ring 112. Där får du hjälp att bedöma om det var en huggorm och råd om vad du ska göra. Om det var en huggorm ska du åka till sjukhus. Det är bra om någon följer med.
2. Ta av det som sitter åt. Ta av ringar, klocka och åtsittande kläder på den bitna kroppsdelen innan svullnaden kommer.
3. Gör inget med bettet. Skär inte, sug inte och bind inte om. Låt bettstället vara för att minska risken för infektion.
4. Håll koll på symtomen. Svullnad som sprider sig, illamående, kräkningar, diarré eller andningsbesvär är tecken på att giftet påverkar hela kroppen. Vården kan då ge motgift.

Giftinformationscentralen fick mellan omkring 800 och 1 200 samtal om huggormsbett per år under 2015-2020. Juli brukar vara den intensivaste månaden. Giftinformationscentralen tar inte längre emot samtal om husdjur. Blir hunden biten ringer du veterinären.

Rödlistan 2025

Fyra av de sex arterna bedöms som livskraftiga: huggorm, vanlig snok, skogsödla och kopparödla. Hasselsnok och sandödla står kvar som sårbara, men på olika grunder.

Sandödlans siffror hamnar mellan nära hotad och sårbar. Förekomstarean ligger under gränsvärdet för sårbar. Hasselsnokens siffror ligger inom livskraftig, men kategorin har justerats till sårbar eftersom delpopulationer försvinner och en art inte flyttas ned förrän efter fem år. Gotlandssnoken bedöms som nära hotad på grund av den lilla populationen, omkring 1 800 reproduktiva djur.

I Artfakta finns också den nordamerikanska strumpebandssnoken Thamnophis sirtalis listad. Den är införd, har reproducerat sig tillfälligt i Sverige och har kategorin NA, ej tillämplig.

Fridlysning: vad gäller?

Alla Sveriges kräldjur är fridlysta i hela landet enligt artskyddsförordningen (2007:845), även huggormen. Det är förbjudet att döda, skada eller fånga dem och att ta eller förstöra deras ägg. Hasselsnok och sandödla skyddas genom EU:s art- och habitatdirektiv i förordningens bilaga 1. Huggorm, vanlig snok, gotlandssnok, kopparödla och skogsödla står i den nya bilaga 2 som gäller från den 1 november 2026, där gotlandssnoken har förstärkt skydd.

Ett undantag gäller huggorm på tomtmark. Enligt 10 § får den fångas och flyttas, och den får dödas om det inte går att fånga den och ingen annan lämplig lösning finns.

Sandödla och hasselsnok har ett starkare skydd eftersom de finns med i EU:s art- och habitatdirektiv. För dem är också fortplantningsområden och viloplatser skyddade, vilket påverkar exempelvis byggen och täkter. För att samla in kräldjur, till exempel för forskning, krävs dispens från länsstyrelsen.

Har du huggorm vid huset, kontakta kommunen eller länsstyrelsen för råd. Döda den inte.

Vanliga frågor

Hur många ormar finns det i Sverige?

Tre arter: huggorm, vanlig snok och hasselsnok. På Gotland lever gotlandssnoken, som räknas som en underart av vanlig snok.

Är kopparödlan en orm?

Nej, den är en benlös ödla. Du känner igen den på de rörliga ögonlocken, eftersom ormar inte kan blinka. Den kan också tappa svansen.

Är snoken giftig?

Nej. Huggormen är Sveriges enda giftiga orm. Snoken och hasselsnoken saknar gift, även om ett bett kan göra ont.

Hur skiljer man en svart huggorm från en svart snok?

Titta på huvudet. Huggormen har vertikal pupill och fem små plåtar på hjässan mellan ögonen. Snoken har rund pupill och tre stora plåtar. Bukplåten framför kloaköppningen är hel hos huggormen och delad hos snoken.

Var lägger snoken sina ägg?

På varma och fuktiga platser där växtmaterial förmultnar, som komposthögar, gödselstackar och vassbäddar. Äggen läggs i slutet av juni eller i juli och kläcks i augusti eller september.

Får man döda en huggorm i trädgården?

Bara i nödfall. Huggormen är fridlyst, men på tomtmark får den fångas och flyttas enligt 10 § artskyddsförordningen. Den får dödas om det inte går att fånga den och ingen annan lämplig lösning finns. Oftast räcker det att låta den vara, eftersom den flyttar sig själv.

Läs också om groddjur i Sverige, de 13 arter som snoken lever av. Den som är intresserad av giftiga djur hittar mer i artikeln om världens farligaste spindlar.

Källor

Visa källor

• SLU Artdatabanken, Artfakta: artbeskrivningar och rödlistebedömningar 2025 för huggorm, vanlig snok, gotlandssnok, hasselsnok, skogsödla, sandödla, kopparödla och strumpebandssnok, artfakta.se
• SLU Artdatabanken (2026). Rödlistade arter i Sverige 2025. SLU Artdatabanken rapporterar 37.
• Artskyddsförordningen (2007:845), bilaga 2 i lydelse från den 1 november 2026 (SFS 2026:1504), riksdagen.se
• Naturvårdsverket: Fridlysta arter, naturvardsverket.se
• Naturvårdsverket: Grod- och kräldjur, rapportering enligt art- och habitatdirektivet artikel 17, naturvardsverket.se
• 1177 Vårdguiden: Huggormsbett, 1177.se
• SVT Nyheter: statistik över samtal om huggormsbett till Giftinformationscentralen 2015-2021, svt.se